Hur fungerar skolan i New York? En jämförelse med den svenska skoldebatten

apr012011
Skrivet av Lilian O. Montmar
PDFSkriv ut

altaltNyligen hemkommen från studiebesök i några av New York City´s grundskolor, vill jag gärna bidra med några reflektioner med anledning av den pågående svenska skoldebatten. Efter trettio års lärarerfarenhet av de flesta skolformer i svensk skola, anser jag inte att svensk skolas standard är lägre än den jag mött i New York City, men detta hindrar mig inte ifrån att som lärare ta till mig de erfarenheter som kollegorna i New York har att dela med sig eller att reflektera över vad som eventuellt kan förbättras. New York City´s underlag på 1.1 miljoner elever uppvisar med all tydlighet, på en förhållandevis liten geografisk yta, de problemställningar som vi i Sverige i framtiden med säkerhet kommer att behöva ta ställning till.

Resultaten av standardproven i engelska och matematik, vilka genomförts i New York City, presenterades utförligt i dagspressen och dessa resultat jämfördes med föregående års. Provresultaten visar generellt en nedåtgående trend. En diskussion om orsakerna till detta har beretts stort utrymme i dagstidningarna och de skolor med de sämsta och de bästa resultaten har varit föremål för medias granskning. Skolorna rankades efter resultat och föräldrarna uppmanades retoriskt att överväga i vilken av stadens skolor de helst skulle placera sina barn. Man krävde att vissa skolpolitiker, rektorer, studierektorer och lärare inte skulle få fortsatt förtroende utan avskedas från sina tjänster.

I samtal med företrädare för utbildningsdepartementet framkom, att man där inte tyckte om medias fokus på "värstings- resp. elitskolor", därför att de i allmänhet inte är representativa för skolornas utbildningsstandard. Snarare leder uppmärksamheten till att de skolor som har svårigheter får ännu sämre rykte. "Resultatet av debatten resulterar i en nedgående spiral för de ifrågavarande skolorna, eftersom föräldrar som bryr sig om sina barns utbildning väljer andra utbildningsmöjligheter för sina barn. De skolor som redan uppvisar goda resultat får långa väntelistor bestående av de mest begåvade eleverna. Segregationen ökar".

Under mina besök i New Yorks skolor, som alla, utom en tillhör de resurssvagaste upptagningsområdena, samtalade jag med ett stort antal lärarkollegor på olika stadier, skoladministratörer och skolledare. Våra erfarenheter i klassrumssituationen visade sig överensstämma på många punkter. Exempelvis har våra elever fått det allt svårare att koncentrera sig. Ofta är eleverna trötta, tankspridda och psykiskt frånvarande. Detta verkar vara ett symptom som tilltar med klasstorleken, oron i klassrummet, oordningen, tjatet och skolans atmosfär. När man frågar eleverna varför de är så trötta, säger de att de har tittat på teve länge, spelat dataspel, bråkat med familjemedlemmar, varit ute länge, inte ätit frukost eller helt enkelt är uttråkade. Om man frågar vad de ska göra på helgen får man ofta till svar: sova!

Ett annat diskussionsämne var huruvida man ska nivågruppera eleverna efter prestationsförmåga. Alla lärare som jag talade med i skolor med "framgång" betonade att detta var enda vägen att uppnå goda resultat, därför att de elever som har ambitionen att lyckas annars tröttnar och de elever som inte klarar av inlärningstakten blir besvärliga och utåtagerande. Lärare som undervisar i skolor med sociala problem var här inte så positiva. De menade att man måste ha elever som drar kärran framåt, annars stampar man på samma ställe och kommer ingen vart i undervisningen. De framgångsrikare eleverna hjälper de svagare och detta utmynnar i en socialt bättre atmosfär. Som lärare behöver man de duktigare eleverna till stöd och motivation om man själv inte ska brännas ut.

I USA finns en mycket tydlig målbeskrivning med exempel på vad eleverna förväntas prestera på de olika undervisningsstadierna. När lärarna planerar sin undervisning har de därför klara anvisningar att gå efter. Dessa liknar de exempel på elevprestationer som Skolverket ger ut inför rättningen av standardprov och nationella prov. Som lärare och elev överraskas man därför inte av nivån på de nationella proven!

När det gäller ordningsreglerna på skolor i New York med bra inlärningsresultat är uppförandekoden mycket viktig. I en framgångsrik skola bär eleverna likartade kläder, uniformer, har en klar uppfattning om skolans regler och om hur man beter sig i skolan. Eleverna betonade samhörigheten, skolandan, som viktig. Föräldraföreningen har på en skola arbetat hårt för att få alla föräldrar att ställa upp på uniformklädseln och detta har varit svårt, eftersom det genomgående i dessa områden handlar om familjer med låga inkomster. Lärarna är konsekventa när det gäller de överenskomna reglerna, alla håller ordning. Lärarna tilltalas med respekt, men det är inte alltid som lärarna och skolledningen själva är respektfulla mot eleverna. Jag vill betona att de skolor som här avses ingår i samma låginkomstområde. På min fråga varför skillnaden är så iögonfallande, svarade man att det berodde på de förväntningar man har på eleverna. Om läraren har höga förväntningar, anstränger sig eleven att leva upp till dem och lyckas mestadels. Elever som lyckas hyllas och får små utmärkelser som synliggör dem. I dessa skolor är det är viktigt att man visar sig duglig, det är "cool" att vara duktig. Att göra läxorna är en hederssak. Ingen vill visa sig vara "dum".

Ett stort problem är målspråket "engelskan" visavi elevernas modersmål. I tvåspråkiga klasser läser eleverna alla ämnen på sitt modersmål och lär sig engelska samtidigt. Tanken är att underlätta övergången till den allmänna läroplanen i engelsktalande klasser, helst inom tre år efter inskrivningen i skolan. För övrigt förväntas eleverna "amerikaniseras" och anpassas till det land de lever i. Assimilering är ett begrepp och varje förälder förväntas se till att barnet "lär sig" engelska. Extrahjälp finns och stödundervisningen är ofta obligatorisk.

altalt Många skolor satsar mycket på läsinlärningen på lågstadiet. Läroplanen förordar att eleven läser 25 böcker per år med fördjupning i 4 av dem!! I vissa framgångsrika lågstadieskolor får eleverna "läsa upp" för rektorn. Eleven får ett märke att bära för att visa sin läskunnighet. Man låter inte eleverna flytta upp till nästa årskurs om de har lässvårigheter. Enligt beslut från skolverket ställs nu hårdare krav på eleverna. Eleven måste uppvisa 90 % närvaro, minst godkänt på standardproven och minst godkänt i kärnämnena för att bli uppflyttad till nästa klass. Denna plan gäller för klasserna 3 till 12. Elever som inte uppfyller kraven måste delta i sommarundervisningen.

Undervisningsdepartementet uppskattar antalet elever som måste delta i sommarundervisningen nästa läsår till 300 000, d.v.s. nästan en tredjedel av samtliga skolelever. Av dessa beräknas 40 % ändå inte uppnå standarden och dessa blir tvungna att gå om klassen.

Den obligatoriska "English Regents Exam" är en prövning i engelska språket och andra ämnen. Eleven behöver godkänt resultat i ÅK 9 för att få ut sitt "High- school "diplom, alltså avgångsbetyget från tionde klass (motsvarar ungefär avgångsbetyget från svenskt högstadium). Elever utan avgångsbetyg från high- school kommer att få det svårt på arbetsmarknaden. Hur skolorna kommer att lösa detta problem vet man ännu inte i detalj, men den största satsningen görs på låg- och mellanstadiet.

Överfört till svenska förhållanden anser jag det av största vikt att alla elever i den svenska skolan främst fokuserar på det svenska språket. Lever man stadigvarande i Sverige är det viktigt att alla invånare oavsett härkomst har en gemensam referensram av språkliga bilder och semantiska särdrag att falla tillbaka på, så att man inte missförstår varandra och man aktivt kan ta del av all information i samhällslivet och i samhällsdebatten. Detta skapar självförtroende och kompetenta, trygga medborgare.

Viktigt är alltså, enligt mitt sätt att se, att man satsar ordentligt på läsning och ordkunskap, litteratur och tidningsläsning de första skolåren för alla elever. Alla andra ämnen kommer sedan att ha nytta av att eleven har bra läsvana, även sådana ämnen som matematik och naturvetenskapliga ämnen. Många elever är halvspråkiga även på sitt modersmål. De "nya" orden kan då lika gärna läras in i den livsmiljö som barnet befinner sig i. Detta kan bara vara till fördel, eftersom barnet i efterhand i alla fall kan lära sig det nya ordförrådet på modersmålet. Modersmålsläraren är ju för det mesta inte närvarande i klassens arbete och kan därför heller inte hjälpa till med förklaringar. Det är också viktigt att betona, att den som lär ut svenska språket, måste behärska det till fullo. Man borde inte tolerera att lärare som inte har fullgoda svenskkunskaper lär ut svenska. Eleverna måste från början höra riktig svenska, för att lära sig rätt. Vad händer då med elevens modersmål? Det är viktigt att eleven förkovrar sig i sitt hemspråk för att kunna finna sig till rätta i den kultur han eller hon är född i, detta får med andra ord inte försummas. Däremot borde modersmålet i skolan inte få företräde framför det i Sverige gemensamma språket.

Föräldrainflytandet diskuterades utförligt. Vilken skillnad det var på skolor, där föräldrarna engagerade sig! Det verkar som om föräldrarna i genomsnitt är mycket mer måna om att ställa upp för sina barn i dessa fattiga områden i New York City än vad jag som svensk lärare någonsin har erfarit i svensk skola. I USA handlar det ofta om att visa att man har lyckats: med sitt eget liv och med barnens. Det är så att säga status att vara "successful". I de rikare områdena donerar man pengar, man ser till att man blir sponsrad av affärsvärlden, man utrustar skolorna med all tänkbar teknik. Det blir som en våg av framgång som barnet sveps med i. När det gäller den etniska tillhörigheten, kunde jag inte se något spår av främlingsfientlighet. Det beror väl antagligen på att alla skolor jag besökte bestod av till hälften svarta och till hälften spansktalande elever. Förmodligen beror det även på att lärarna och all personal hade olika påbrå. Kanske är New York speciellt, därför att staden är en smältdegel av olika människor från olika världsdelar.
Sammanfattningsvis vill jag i korthet utan inre rangordning anföra de viktigaste lärdomarna av min studie:

Nivågruppera eleverna efter deras kunskaper och förmåga att tillgodogöra sig undervisningen.

Ordningsreglerna i en skola ska vara utarbetade i samförstånd med alla berörda och alla ska rätta sig efter dem.

Läraren måste ha tilltro till elevens förmåga och vilja att lära sig. Höga förväntningar ger ofta bra resultat enligt måttot: " den som lägger manken till kommer att lyckas."

Att vara duktig i skolämnena ska vara lika värdefullt som att vara duktig i sport och musik.

Värna om lärarnas ämneskompetens.

Lägg de största resurserna på svenskundervisningen för alla på låg- och mellanstadiet. Inför obligatorisk stödundervisning och sommarundervisning.

Låt inte elever flytta upp till nästa klass om de inte uppfyllt inlärningsmålen i läsning och ordkunskap.

Elever med dyslexi måste få särskild hjälp.

Föräldrarna bör engagera sig i skolans arbete för att hem och skola ska fungera i bättre samklang. Uppfostran ska ske i hemmet inte på lektionerna.

Utvärdera skolans arbete med hjälp av en kommitté, som inte bara består av skolans egen personal.

Återför ansvaret för skolan till staten som kan garantera en likvärdig utbildning i alla Sveriges skolor.

Lilian O. Montmar
Adjunkt och författare
Inline article positioning by Inline Module.

Om den fria debatten

Yttrandefriheten omfattar rätten att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning enligt FN:s deklaration. Vårt val att inte profilera oss politiskt är det som skiljer Tidningen Kulturen från många tidningar i Sverige. Ingen artikel  speglar Tidningen Kulturens estetiska, politiska, etiska åsikter, utan tillhör enbart den enskilda författaren till varje essä, porträtt, reportage, krönika, recension eller insändare vi publicerar.