Några tankar om forskning, bildning och utbildning förr och nu

feb032011
Skrivet av Lilian O. Montmar
PDFSkriv ut

Septem artes liberales av Herrad von Landsberg Hortus delicarium 1180Septem artes liberales av Herrad von Landsberg Hortus delicarium 1180Det är viktigt att se på bildningens och utbildningens historia. Synsätten och begreppen har förändrats i takt med att samhällen har förändrats över tid. Forskningsanslagen räknas numera ofta som en direkt industriell investering. Självklart är det positivt om exempelvis nya läkemedel testas och godkänns, men vad händer med den forskningen som inte ger ekonomisk avkastning direkt, men ändå i förlängningen kan bidra till ett bättre liv på jorden?

Det tyska ordet för bildning Bildung lär ha präglats av filosofen och författaren Johann Gottfried Herder i mitten av 1700 talet som en beteckning för den kunskapskälla som vetenskapsmannen har att ösa ur.  Dessutom syftar begreppet på själva tillgodogörandet av den s.k. universella kunskapen. Det klassiska bildningsidealet, artes liberales, "de sju fria konsterna", var förr uppdelat i trivium och. quadrivium. I trivium ingick de s.k. formella ämnena grammatik, latin, retorik och dialektik  (logik). Till quadrivium hörde de matematiska ämnena aritmetik, geometri, astronomi och musik.

 

Historiskt sett behövde en vetenskapsman inte underkasta sig någon systematisk eller institutionell utbildning. Ända fram till 1700-talet var "forskning" i betydelsen "utveckling av ny kunskap" inte knuten till akademiska studier. Vetenskapsmannen var ofta ett geni, som arbetade som tusenkonstnär.  De stora vetenskapliga upptäckterna gjordes ofta av en slump som till exempel Alexander Flemings upptäckt av penicillinet 1928, när han lämnade en odiskad bakterieodling åt sitt öde och åkte på semester.

 

Det var primärt vetenskapsmannens personliga egenskaper och kreativa förmåga som var orsaken till lyckosamma uppfinningar. Ett resultat av detta var att det inte fanns någon forskarutbildning att tala om; möjligen kunde man "inspireras" av andras kunnande.

Universiteten stod för yrkesutbildning av i första hand präster och ämbetsmän, men senare även av jurister, läkare och andra yrkesgrupper, som krävde långvarig teoretisk utbildning. Detta till trots omfamnade de flesta universiteten ett bildningsideal som härstammar från den gamla uppfattningen om akademiska studier, nämligen att utbildningen skulle vara personlighetsmässigt frigörande.

Enligt Nationalencyklopedin är bildning ett centralt begrepp i debatter om skola och universitet. Nuförtiden ställs begreppet bildning ofta i motsats till utbildning. Medan utbildningens mål är en bestämd och begränsad yrkeskompetens, syftar bildning till en omvandling av hela människan. Utbildningen har en fast läroplan, medan bildning sätts i samband med den enskilda individens eller gruppens särskilda förutsättningar och önskemål, det livslånga lärandet.

Men även för bildningsprocessen finns olika yttre mål. Förmågan att lära nytt, förmågan till kritiskt och flexibelt tänkande, planeringsförmåga och förmåga till analys och syntes. Bildning förutsätts ge orientering i tillvaron och kräver därför mångsidighet och ses ofta som motsats till specialisering.

Grundandet av Humboldtuniversitetet i Berlin 1809 innebar ett helt nytt sätt att se på kunskapstillväxt och universitetens självständighet. Ideologen bakom de nya tankarna var ämbetsmannen Wilhelm von Humboldt, som ansåg att universitetens oberoende skulle åstadkommas genom att lärarnas undervisning skulle förbindas med forskning och att både lärare och elever skulle ha sin akademiska frihet.  Lärarna tillförsäkrades en oberoende ställning och kunde publicera sina resultat utan otillbörlig inblandning och eleverna fick fria studieval.

Universitetens nya roll blev framför allt att uppmuntra unga människor till självständigt tänkande och intellektuell frihet. Så uppstod de klassiska begreppen Lehr- und Lernfreiheit. Eftersom universiteten skulle erbjuda en miljö for sökandet efter sanning, inte bara förmedlandet av sanning, kompletterades föreläsningarna med seminarier som en grundläggande form för undervisning. Det "humboldtska bildningsidealet" betonar de personlighetsdanande personliga egenskaperna, som krävs för att bli en framgångsrik forskare, nämligen kreativitet och självständighet. För att illustrera skillnaderna mellan personlighetsdanande respektive professionaliserande universitetskurser kan man ställa en kurs i litteraturhistoria mot en kurs i nätverksteknik.

De stora vetenskapliga upptäckterna görs numera sällan av en slump, när man arbetar med annat. Idag består forskningen i de flesta fall av enskilda projekt. För att få resurser till ett projekt måste ansenlig tid och möda användas för att söka projektpengar. Det råder stor konkurrens om forskningsmedlen och rätt ordval måste finnas med och prickas in i ansökan. Oftast beställs forskningsprojekt av industrin direkt och forskningsresultaten förväntas redan i förväg stämma överens med uppställda förväntningar. På detta vis styrs forskningen numera alltmer av ekonomiska investeringar.

Självklart är detta positivt för industrin. Nya idéer genererar arbete och mat på bordet för många. Men vad händer med forskningsområden, som inte ger ekonomisk avkastning direkt, men på längre sikt skulle kunna bidra till mänsklig utveckling?

Vi har inte endast en klimatförändring utan även en världsomfattande ekosystemkris att bemästra. Att i framtiden stödja samhällsutvecklingen på enskilda projekt och slumpmässiga uppfinningar fungerar inte längre. Vi behöver ett grundläggande globalt forskningsarbete för att generera en social och ekonomisk hållbar utveckling. Vi måste säkra en hållbar energi- och livsmedelsförsörjning i världen genom att tänka nytt vad gäller uråldriga odlingsmetoder. Dessutom är källan till säker energiförbrukning en ödesfråga, när världens energibehov förväntas fördubblas under de kommande årtiondena.

Det internationella forskningssamarbetet måste främjas. Ett oberoende internationellt miljö- och utvecklingsinstitut under namnet "Stockholm Environment Institute (SEI)" med forskningscentra i fyra världsdelar bildades 1989 av den svenska regeringen. Det är en god början.

Lilian O. Montmar
http://home.swipnet.se/Alerta

 

 

 

Inline article positioning by Inline Module.

Om den fria debatten

Yttrandefriheten omfattar rätten att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning enligt FN:s deklaration. Vårt val att inte profilera oss politiskt är det som skiljer Tidningen Kulturen från många tidningar i Sverige. Ingen artikel  speglar Tidningen Kulturens estetiska, politiska, etiska åsikter, utan tillhör enbart den enskilda författaren till varje essä, porträtt, reportage, krönika, recension eller insändare vi publicerar.