Öppet brev till Kinas ledare

dec112010
Skrivet av Leif V Erixell
PDFSkriv ut

altaltÄrade herrar och ledamöter av politbyråns ständiga utskott!

Ert land ligger i år på 78 plats av 178 listande länder i Transparency Internationals korruptionsindex.

För många kan nog detta låta förvånansvärt positivt, med tanke på att Ert land politiskt är en diktatur eller som Ert ministerium för statssäkerhet inte utan ambition och framåtanda brukar utbrista: "folkets demokratiska diktatur!".

Fast den beskrivningen av Ert land kanske ändå är en liten aning generande utifrån det faktum att ett monolitiskt parti och inte folket besitter den faktiska politiska makten samt att därmed ordet demokrati blir lika tomt på innehåll som t.ex. påstående att Ert land med dessa förutsättningar skulle kunna vara "en rättststat".
Men 78:e platsen kanske ändå är ett resultat av den öppning Ni skapat för den mänskliga friheten på det ekonomiska området, ty utan en viss mån av förutsägbarhet hos domstolarna och myndigheter så kan inte avtal ingås med någon form av säkerhet och därmed ej heller den ekonomiska utvecklingen ta fart och tryggas över tid. Kanske är det också därför det finns en utifrån systemets natur annars ganska förvånande oro högt upp i partiledningen över korruptionen bland tjänstemän i Er republik. Vad skall nämligen utländska investerare tänka? Hur påverkar korruptionen deras förtroende för Er marknad?

Att oron över korruptionen skulle utgå från att medborgerliga fri- och rättigheter kommer i kläm är väl däremot inte särskilt troligt. Inte när man betänker vad som händer dem som t.ex. vill ge folket ett alternativ till Ert styrande kommunistparti. Det som i den fria världen kallas demokrati - utan tillägget "diktatur".

Vi vet alla vad som hände med dem som hade just dessa krav på demokratisering och minskad korruption och erkännande av sin egna oberoende ställning den där gången 1989 på Himmelska fridens torg. Inte blev dessa studenter särskilt hedrade eller upplyfta för detta, trots att de ju faktiskt krävde bl.a mindre korruption. Tvärtom slogs dessa unga människor ned med en brutalitet som för omvärlden bara bekräftar att det enda folket kan förvänta sig av partiets demokrati är just diktatur rätt och slätt - övrigt är bara luft. Ingen blir längre lurad av några vackra ord. Leoparden är död, bara skinnet är kvar.

Inom Kinas mångtusenåriga civilisation är detta ingen hedrande händelse. Visst, Ni vann några år till vid makten med till vilket pris? Det logiska förstås: ökad korruption, minskad demokrati, ökad rättslöshet.

Ty en sak vet ni nog innerst inne och kämpar ständigt med att förtränga bakom det yttersta men ganska meningslösa beviset för Er framgång - pampiga militärparader och en vältrimmad säkerhetstjänst - nämligen att utan yttrandefrihet ingen verklig utveckling, ingen verklig förbättring för folkflertalet.

Ty hur ska byggfusk resulterande i rasade husmassor vid minsta jordbävning, korrupta domare som dömer till brottslingars förmån, inlåsning och utpressning av utländska affärsmän av lokala smågangsters, fruktansvärda miljöbrott utförda av samvetslösa giribukar efter tillstånd av lättmutade tjänstemän hur ska allt detta kunna motas tillbaka om inte människor får fritt uttrycka kritik mot systemet? Om inte journalister får forska i och avslöja skojare utan att riskera hot och förföljelse? Hur ska de sköna konsterna kunna utvecklas om inte motivkretsen och distributionen är fri? Och hur ska det politiska ledarskapet förbättras för medborgarna om de inte kan välja fritt mellan kandidater som får presentera sig och sina visioner i öppna val inför fria media?

Det är inte möjligt. Det kan inte vara möjligt och det kommer inte att kunna bli möjligt.

Och så steg plötsligt en "clown" fram på världens scen, in i den ljuskägla som är Nobels fredspris. Hans namn är Liu Xiaobo.

Reaktionen blev som vanligt en ryggmärgsreflex, så typisk för den så mäktige men i grunden så osäkre: Denne lille man måste hållas kort inför det väldiga Kinas enorma maktattribut.

Är han då beväpnad? Förespråkar terror? Nej, bara en enkel litteraturvetare som genom bl.a manifestet Charta 08 ville slå fast principerna för en demokratisk konstitution av sådan typ som bevisligen inte bara skapat en rikedom på materiella ting där den praktiserats, utan också faktiskt även en rikedom av frihet - och därmed mänsklig värdighet.

Genom att hindra Liu Xiaobo från att hämta sitt pris i Oslo står Ni faktisk, ärade herrar i politbyråns ständiga utskott, upp som en man mot mänsklig värdighet. Känns det verkligen innerst inne hedrande? Jag tror tvärtom att de flesta av Er vet att Ni därmed och av flera andra skäl kommer att få stå på historiens skuggsida. Det finns inget av hjältemod i Ert agerande - nu. Men kanske kan det ändras?

Någonstans finns hos Er kanske en konstellation som verkligen önskar Kina en storhet som skulle slå den nuvarande på alla plan. Ty den kraft som den fria människan i en sann rättstat och demokrati kan utveckla är utan gräns och skulle göra Ert land inte fruktat av dem som värnar fred och frihet men istället djupt respekterat och beundrat. Vilka värden av dessa är de mest hedrande?

Världen väntar på Ert agerande i denna sak. Ni har allt att förlora utom äran. "

Leif V Erixell
Författare

 

Inline article positioning by Inline Module.

Om den fria debatten

Yttrandefriheten omfattar rätten att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning enligt FN:s deklaration. Vårt val att inte profilera oss politiskt är det som skiljer Tidningen Kulturen från många tidningar i Sverige. Ingen artikel  speglar Tidningen Kulturens estetiska, politiska, etiska åsikter, utan tillhör enbart den enskilda författaren till varje essä, porträtt, reportage, krönika, recension eller insändare vi publicerar.