Inte kan väl Fritzl tillgodose vårt behov av mening?

mar302009
PDFSkriv ut

Förvånad och bestört läser jag Håkan Boströms teorier i en ledare om det stora intresset för den mordåtalade österrikaren Fritzl. (DN 18/3). "Gränsen mellan fiktion och verklighet suddas ut och mänskliga tragedier förvandlas omärkligt till något slags pervers underhållning där läsare och journalister gemensamt frossar i varje detalj", skriver han.

Boström hävdar att läsarna jämte media på så sätt likställer en verklig tragedi med en uppdiktad. Det kan säkert vara på det sättet i viss fall, men är det ett generellt sätt bland den större delen av läsekretsen och journalistkåren att möta en verklig tragedi på? Det tvivlar jag starkt på.

Vi fascineras,  ja vi behöver historien om familjen Frizl, fortsätter Boström "i en värld som annars skulle kännas torftig och meningslös" skriver han. De allra flesta av oss skulle helst slippa denna monstruösa ondska, eller hur vi nu benämner denna just torftiga och meningslösa fasa.

När man läser om hur barn på olika sätt drabbas i vår tid försöker vi finna förklaringar på det som ligger utanför vår fattningsförmåga. Verkliga tragedier som skakar om vår bild av mänskligheten riskerar att fullständigt krackelera vår världsbild. Det "utmanar vår vilja att förstå", som det heter i en underrubrik till Boströms ledare. Men det
är väl någonting helt annat än att "frossa i varje detalj", som Håkan Boström påstår att alla gör?

Bilderna från de verkliga tragedierna är långt ifrån deckarvärlden konstruerade tragedier. Flertalet läsare behöver inte spaltskilometrar om oändliga och monstruösa övergrepp på barn för att avsmaka mening i tillvaron, snarare avsky och vämjelse. Nej, Fritzl ökar inte mänsklighetens samlade lycka, om nu Håkan Boström
tror det.

Tommy Åberg
Inline article positioning by Inline Module.

Om den fria debatten

Yttrandefriheten omfattar rätten att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning enligt FN:s deklaration. Vårt val att inte profilera oss politiskt är det som skiljer Tidningen Kulturen från många tidningar i Sverige. Ingen artikel  speglar Tidningen Kulturens estetiska, politiska, etiska åsikter, utan tillhör enbart den enskilda författaren till varje essä, porträtt, reportage, krönika, recension eller insändare vi publicerar.