Med lögnen som vapen – till försvar för Minttu Vettenterä

aug192012

Skrivet av Jonas Lundgren

Debatt

Jonas LundgrenNär man var lite yngre fanns det mycket som man fick höra som inte stämde helt med verkligheten, fiktion uppdiktad för att ha ett högre syfte än själva historien som sådan. Det kunde handla om hur någons mamma eller pappa hade hittat mask i rumpan på sitt barn efter att han eller hon hade ätit gul snö. Sensmoralen i historien var enkel – ät inte snö, speciellt inte gul. Denna diskussion, eller åtminstone på sätt och vis denna diskussion, har blossat upp i Finland nu i dagarna. Det handlar om den finska författarinnan Minttu Vettenterä; hon har med sin bok Enkeli-Elisa (Ängelen Elisa) fått hela Finland att börjat tala om problemet med mobbning. Boken handlar om flickan 15-åriga Elisa som på grund av mobbning i skolan bestämmer sig för att ta sitt liv genom att ta en överdos av mediciner.

I samband med historien började Elisas föräldrar att blogga om Elisas fall och om mobbning. Anledningen till Vettenreräs engagemang i denna fråga är att hon är en nära vän till till Elisas föräldrar. En grupp på Facebook till minne av Elisa har också startats. Journalister på Helsingin Sanomat som bett att få intervjua mamman i familjen har fått konstiga undvikande svar. Deras teori är nu att Elisa är fiktion.

För några år sedan hade vi en liknande diskussion i Sverige. Då handlade det om Liza Marklund och hennes böcker om Mia Eriksson, Gömda och Asyl. I böckerna skriver Marklund om Mia Eriksson, en kvinna som utsatts för våld av sin livspartner, mannen med de svarta ögonen. När journalisten Monica Antonsson började gräva i historien bakom Marklunds böcker stötte hon på så många frågetecken att det resulterade i boken Mia – sanningen om Gömda där hon starkt ifrågasätter sanningshalten i Liza Marklunds böcker. Marklund och hennes förläggare Ann-Marie Skarp på Piratförlaget hänvisade då till att många uppgifter i boken hade ändrats för att skydda personerna som den egentligen handlade om.

Historien från Gömda och Asyl går igen i Enkeli-Elisa. Oavsett hur mycket i Minttu Vettenteräs bok eller Liza Marklunds böcker som är sant så kan vi konstatera att böckerna väckt två viktiga samhällsdiskussioner, den om mäns våld mot kvinnor i Sverige och den om ungdomars och speciellt unga tjejers utsatthet i skolan i Finland. Man bör kunna se ett högre syfte i dessa böcker än just sanningen. Ibland beskriver lögnen sanningen bäst och det är kanske så att vi inom litteraturvärlden går mot en slags lögnens renässans. För nog måste det vara bättre att folk luras till att tänka än att de inte tänker alls?

Det faktum att Minttu Vettenterä riskerar att en polisutredning om bedrägeri inleds mot henne är också intressant. Vad handlar det då om? Jo det handlar om ett projekt vars syfte är att berätta en historia som folk kanske inte hade tagit på samma allvar om den inte påstods vara sann. Frågan är om det är Vettenterä som gjort sig skyldig till bedrägeri om uppgifterna om Elisa på bloggen och Facebook visar sig vara falska eller om det är det finska samhället som gör sig skyldigt till självbedrägeri om de genom att ifrågasätta det mindre viktiga, sanningshalten i Vettenteräs bok, försöker skyla över att det som beskrivs i boken faktiskt är den verklighet vi lever i.

Jonas Lundgren