Kultur i ensidighetens tjänst

mar162012
Skrivet av Dr. Thomas Jackson
PDFSkriv ut


Thomas JacksonThomas Jackson

De som känner mitt engagemang för de flyktingbarn - torpedbarn/murbräckebarn - också kallade apatiska barnen, vet att rubriken Kultur i Ensidighetens tjänst är en maximal kompromiss från undertecknads sida. Egentligen hade jag önskat ”Gulag arkipelag i Sverige”, ”Dr. Mengele styr BUP och Migrationsverket”, ”Svensk kulturs största nederlag” eller något liknande för att beskriva att en pjäs ”Apatiska för nybörjare” av Tamas/Khemiri för närvarande åker land och rike runt och skapar övergrepp på flyktingbarn i regi av Riksteatern. Ensidigheten består i att svenskt media och kulturetablissemang totalt mörklagt de svåra närståendeövergrepp som drabbar barnen. Jag tar för givet att svenska media-och kulturpersonligheter önskat hjälpa barnen, men okunskapen om diagnostik blev ett fatalt misstag. En okunskap som medfört ofattbart lidande för flyktingbarnen som blivit offer i riggade vårdsituationer. Vårdsituationer som på engelska går under namnet ”by-proxy” vilket direktöversätt betyder ”av-närstående”.

Övergreppen skapar Riksteatern indirekt genom att lägga kulturella dimridåer över helhetssituationen. Apatiska för nybörjare i Riksteaterns regi är inget annat än fortsatt mörkläggning av sanningen bakom den världsunika epidemi av ”apatiska barn” som fortsätter i Sverige år efter år.

Den uppmärksamme och reflekterande läsaren tänker ”hej, stopp, vad är detta – det handlar ju om svårt skadade flyktingbarn som blivit apatiska av krigsstress”. Ja, sådan är myten några ledande journalister och författare med maximal hjälp av Sveriges media-och kulturetablissement prånglat ut till allmänheten. Men det har inte gått så bra, trots allt. Istället för att hyllas som ”barnens befriare” har t.ex. journalisten Gellert Tamas fått se sig själv alltmer ifrågasatt. Inte ens med de mest intensiva försök från sina kompisar Janne Josefsson, Belinda Olsson och nyhetsredaktionerna på SVT har det gått speciellt bra för Tamas.

Sanningen, för den vill jag ha sagt raskast möjligt, är att Sveriges kulturella vänster och mediala elits mörkläggning av by-proxy diagnostik har orsakat flyktingbarnen en katastrof som utan den minsta överdrift kan jämställas med nazisternas koncentrationsläger och kommunisternas GULAG –läger.

Hej hej hej Jackson, tar du inte i för mycket? Jag säger då ”absolut inte, tvångssimulering är beskrivet som ett grovt föräldraövergrepp som i likhet med Munchhausen by proxy skadar barnen svårt, ofta efter lång misshandel. En fjärdedel av Munchhausen by proxy barnen avlider pga förälderns övergrepp, vid malingering by proxy är det liknande siffror. Ett apatiskt barn lär ha avlidit för några år sedan på Örebro Universitetssjukhus.

Som alltför ofta i dessa fall anmäler inte sjukvården som den egentligen borde. Jag arbetade 2010 som överläkare i Norge och kunde konstatera att chefen för Helsetilsynet, motsvarande socialstyrelsen, fullständigt skällde ut vårdpersonal för att de inte reagerat tilräckligt kraftfullt på barnmisshandel. Åtminstone sju fall av barnmisshandel till döds hade kunnat förhindrats i Norge år 2009 om vårdpersonalen ”sagt ifra”.

I Sverige har Sveriges mediala och kulturella elit omöjliggjort för vårdpersonal att säga ifrån. Zeitgeist i Sverige har varit att den som säger ifrån om de uppenbara vuxenmanipulationer som ligger bakom de arma flyktingbarnens tillstånd betecknas som rasist och främlingsfientlig. För den som inte varit mitt inne i denna orkanliknande politiska storm kan det kanske vara av intresse med en sammanfattning.

  1. Många flyktingar önskar asyl i Sverige.

  2. Enligt svensk lag skall familjen till ett svårt sjukt barn ges asyl.

  1. Att spela sjuk, imitera sjukdomar är något som internationellt är väl känt bland läkarkårer, men inte av svensk läkarkår. I likhet med socialdemokraternas Per Albin Hansons och Gustav Möllers ideologi att inte ifrågasätta en fattig som söker socialhjälp så har svenska läkare fostrats i samma kultur – ifrågasätt aldrig vad patienten eller vad föräldrar till barn säger.

  1. I början av 2000-talet började vissa asylgrupper klaga på att familjen inte mår bra och att barnen mår dåligt. Man upptäckte att sängläge för barnen fungerade, familjen fick empati och förståelse av vårdpersonal inkl. läkare som skrev intyg på patientens begäran att familjen mår dåligt. Och familjen beviljades asyl av medicinska skäl.

  1. Att detta sedan spreds som en löpeld på asylmottagningar, hos flyktingadvokater och människosmugglare är inte det minsta svårt att förstå. Jag har själv goda vänner, f.d. flyktingar, som suttit på asylmottagningar och berättar att det enda man gör dagarna i ända är att diskutera hur man ska agera för att få asyl. Flyktingsmugglare är f.ö. flyktingar som själva fått asyl. De vet hur man skall optimera sina chanser att få asyl, de har sett systemet inifrån.

  1. När de sängliggande flyktingbarnen blev alltfler började media skriva om ”den nya svåra sjukdomen hos apatiska flyktingbarn” och då tilltog epidemin till orkanstyrka. Hundratals flyktingbarn blev plötsligt apatiska över hela Sverige. Tidningar, SVT ja all media hoppade på apati-temat och krävde omedelbar asyl för barnen med familjer. Detta skapade det som det til syvende och sist handlar om nämligen mediastimulerade copycat-övergrepp på barn.

  1. Jag arbetar som psykiater i England sedan år 2001, idag för ett engelskt företag. Där har vi inga apatiska barn. Trots att vi har mycket större befolkning och betydligt många fler asylsökande. Till skillnad från Sverige har vi dock diagnostik för denna typ av tillstånd. Vi kallar dem för malingering by proxy och vi vet att barnen skadas svårt. För några år sedan dömdes en mor till drygt 3 års fängelse för att ha passiviserat sitt barn, satt det i en rullstol och sondmatat honom. Ser ni likheterna med ”apatiska barnen”? Det för att tjäna pengar på honom. I Sverige sätts inte föräldrarna i fängelse – de får istället asyl och ekonomiska fördelar.


Apatiska barn i pressenApatiska barn i pressenSom alla förstår så är barnen fångade i en makalöst svår situation. Jag kan inte tänka mig en mer hopplös situation. DE ÄR SVIKNA AV PRECIS ALLA! De är svikna av föräldrarna, syskon, av andra asylsökande vuxna i närheten, av vårdpersonalen, av läkarna, av tolkarna men jag känner några som försökt säga ifrån, av politiker och inte minst av journalister som framträtt som bestialiska beskyddare av dem som begår övergreppen på barnen - barnens föräldrar. Man misstänker t.o.m. att de vuxna i barnens sällskap som riggar situationen ofta inte ens är släkt med barnet. Enligt Migrationsverket kan vissa barn vara köpta på mänskliga marknader.

Jag kan omöjligt tänka mig något mer ensamt i hela världen än ett apatiskt barn i Sverige som är sviket av allt och alla, ja av precis alla, både bokstavligt och symboliskt. Skulle det försöka fly och ta kontakt med svenska samhället utan att kunna språket så skulle barnet tämligen omgående tas av socialtjänst eller polis och transporterade till föräldrar-förövarna.

Barnen är alltså i händerna på vuxna. De kan inte säga nej till pressen de utsätts för. De kan inte språket som vårdpersonalen talar. När tolken kommer så är det föräldrarna som pratar, barnet är ju ”stumt och apatiskt”. De av oss professionella som försökt påtala övergreppen rubriceras av media som inhumana, rasister och främlingsfientliga och får inte komma till tals. Socialstyrelsens utredare och expert Brigitta Larsson var en socionom, utan medicinsk utbildning, som tog trickstern Gellert Tamas parti. Trots den medicinskt okunnige socionomen har socialstyrelsen valt linjen att förhålla sig neutral till om apatin är en sjukdom eller övergrepp. Man skyddar sig själv genom att i sina senaste riktlinjer från 2010 säga ”Varje barn måste bedömas individuellt”. Som alla förstår öppnar denna hållning upp för att det faktiskt kan vara övergrepp. Och egentligen är det tydligt att Socialstyrelsen är medveten om detta eftersom många apatiska barn snabbt avvisas. Men man vågar inte säga emot kulturoch mediaSverige så därför sker allt bakom kulisser.

Apatiska barn tragedin är inte bara som tidigare migrationsminister Barbro Holmgren sa ”en humanitär katastrof”. Den är också ett underbetyg åt svensk media samt Sverige som nation och folk. Ingenstans, inte ens i diktaturer, har något liknande kunnat fortgå inför ett lands samlade journalistkår år efter år efter år.

Avslutningsvis vill jag diskutera en debattartikel jag skrev för någon månad sedan och försökte få publicerad i Expressen, Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Newsmill, Barometern. Har den något innehåll, säger den läsare och allmänhet något nytt? Personligen anser jag det eftersom den redogör för att internationella forskare som prof Bryan Lask anser att mycket svåra föräldraövergrepp pågår på barnen. Men varför åker då Riksteatern runt och undviker att tala om detta? Man åker land och rike runt men man berättar inte att vissa barn t.o.m. av Migrationsverket bedöms som köpta, och att friska barn tvingas till sängläge, tysthet och sondmatning bara för att vuxna i deras närhet förstått att om man gör så i Sverige så får man ofta asyl, även när alla andra skäl avslagits.

Ge samtliga apatiska barn asyl - genast!

Den för Sverige världsunika apatiska barn epidemin har nu pågått drygt tio år. Senast i november förra året skrev ordförande Joelson i svensk barnpsykiatrisk förening till Socialstyrelsen för råd och förhållningssätt eftersom apatiska barn antalet ökat från ett 30-tal i början av 2011 till ett 50-tal i november 2011. Undertecknad menar att det finns ingen annan lösning för Sverige än att ge samtliga apatiska barn omedelbar asyl. Detta för att förhindra de svåra by-proxy övergrepp som inte bara undertecknad utan även internationella forskare menar att barnen utsätts för.

Med handen på hjärtat, hur tror Ni det skulle kännas att tvingas till sängläge, tysthet, okontaktbarhet och sondmatning vecka efter vecka, månad efter månad, i vissa fall år efter år. Den medicinska termen för dessa övergrepp internationellt är "malingering by proxy". På svenska "anhörigdriven simulering".

Det förelåg nyligen ett grymt fall i England. Se gärna länk till BBC http://news.bbc.co.uk/2/hi/8472655.stm

barn har rätt barn har rätt Modern dömdes till 3,5 års fängelse för att ha tvingat sitt barn att sitta i rullstol och sondmatas under flera år. Barnet blev psykiskt sjuk av tvångssimuleringen och trodde att det var sjukt på riktigt. Modern lyckades lura läkare och vårdpersonal under flera år och fick en mängd ekonomiska bidrag, över en miljon SEK som hjälp för sitt sjuka barn. Övergreppet avslöjades av att en erfaren läkare anade oråd eftersom barnet icke hade någon tydlig diagnos.

När ordförande i svensk barnpsykiatrisk förening Joelson offentligt tillskriver Socialstyrelsen november 2011, omskrivet i Dagens Medicin samma månad, för att få besked hur de ska hantera svåra vårdsituationer med apatiska barn som ligger okontaktbara eller rullstolssittande och sondmatas är det naturligtvis ett rop på hjälp från svensk barnpsykiatri som känner sig maktlös inför situationen.

Undertecknad, vuxenpsykiater, som konskvent, allt ifrån mina synpunkter redogjorda för i SOU om apatiska barn till mina tidigare artiklar på Newsmill.se om ämnet, hävdat att tvångssimulering är det som förklarar barnens tragiska öde menar att det nu är dags att ge samtliga apatiska barn asyl!

Barnen ska icke behöva lida för att svensk barnpsykiatri saknar kunskap om de tragiska by-proxy övergreppen!

Låt mig redogöra för ett mail jag, juli 2008, fick av den kanske främste internationella forskaren som finns på området apatiska barn, nämligen professor Bryan Lask i London:

"Dear Thomas
Thank you for your detailed correspondence. As I stated in my previous message I think this whole area is enormously complex. Indeed it is far too complex to have a useful exchange of views by email.
I would be only too pleased to be involved in fruitful discussion with you and anyone else of your choosing, either face to face or via skype.
In this particular case I doubt that it is possible to lump all these children together and to make any blanket statement such as, for example, that they are all suffering from pervasive refusal syndrome, or that they are all "malingering by proxy". I suspect that some fall at one end of the continuum, others at the opposite end, and many somewhere between the two.
Kind regards
Bryan"

Prof Lask menar alltså att det i apati epidemin förekommer både milda, till måttliga till mycket svåra by-proxy övergrepp. Att detta undanhålls allmänheten av svensk kultur och media är naturligt eftersom ett tillkännagivande skulle helt dra ned byxorna på svensk kultur och media och ställa dem i centrum i all sin nakenhet och ta emot allmänhetens spott och spe.

Jag menar att det nu, för barnens skull, är dags att gräva ned alla stridsyxor som varit i luften när de diagnostiska diskussionerna varit som hetast. Här handlar det inte längre om vem som har rätt eller fel. Vi måste helt enkelt få stopp på den tortyrliknande barnmisshandeln som pågår i Sverige och det finns absolut ingen annan lösning i nuläget än att ge samtliga apatiska barn omedelbar asyl, detta i väntan på ökad kompetens och erfarenhet om by-proxy mekanismer hos våra barn-och ungdomspsykiatriker.

Låt mig avslutningsvis påpeka att ovanstående alltid har varit undertecknads hållning. Det är självklart för var humanistiskt lagd individ att övergrepp på barn är det absolut mest avskyvärda brott som tänkas kan. Mina tidigare inlägg i debatten som t.ex. Svenska Dagbladet december 2005, artiklarna i Dalademokraten och Falukuriren där jag vänligt nog släpptes fram neutralt och t.o.m. i Nationell Idag har helt varit så att säga informativa dvs att informera att det finns internationellt solklara diagnos riktlinjer.

Tyvärr politiserade SVT med sitt program Uppdrag granskning den tragiska epidemin och påstod att det förelåg ett högerextremt nätverk som bluffade om att dessa tragiska övergrepp existerade. SVT, enligt undertecknad, dubbelbluffade, dels genom att ge sken av ett fiktivt högerextremt nätverk, där undertecknad implicit antogs ingå tillsammans med godtrogna offentliga personer, och dels genom att mörklägga övergreppen.

Jag förstår faktiskt inte hur SVT ska ta sig ur denna generande situation. Ska man göra ett nytt program och säga "Vi hade fel, vi ber alla apatiska barn om ursäkt". Jag menar att alla drabbade barn har rätt till skadestånd oavsett om de fått asyl eller ej. Sverige har klart brutit mot FN:s barnkonvention § 19 och §22 där man förbinder sig att skydda barnen mot övergrepp.

Det är dags att göra FN:s Barnkonvention till svensk lag.

Dr. Thomas Jackson

Om någon läsare så önskar och ställer en fråga till Tidningen Kulturen hur vi läkare så säkert kan veta att de apatiska barnen inte har någon ny upptäckt sjukdom utan är offer för övergrepp kan jag gärna redogöra för den internationella diagnostiken vi har för dessa övergrepp. Den är enkel att förstå för alla eftersom den inte fordrar medicinska kunskaper.

 

Inline article positioning by Inline Module.

Om den fria debatten

Yttrandefriheten omfattar rätten att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning enligt FN:s deklaration. Vårt val att inte profilera oss politiskt är det som skiljer Tidningen Kulturen från många tidningar i Sverige. Ingen artikel  speglar Tidningen Kulturens estetiska, politiska, etiska åsikter, utan tillhör enbart den enskilda författaren till varje essä, porträtt, reportage, krönika, recension eller insändare vi publicerar.