Revolt i Arabien

jul162012

Skrivet av Mohamed Omar

Debatt

Demonstrant håller upp en bild på Sheikh NimrI världens sannolikt mest totalitära stat, Saudiarabien, pågår ett uppror mot alla odds. Efter decennier av förtryck under en absolut, ärftlig monarki i förbund med ett fanatiskt prästerskap tycks folkets desperation och förtvivlan till slut ha övervunnit rädslan. Den saudiska regimen svarar genom att slå ner protesterna med järnhand. Men de vill inte upphöra. Demonstranter fortsätter att tåga genom gatorna och ropar ”Ner med huset Saud!”

Det är framför allt shiamuslimerna i landets östra provinser som har rest sig och krävt sin rätt. Här kan vi tala om Saudiarabiens ”palestinier” som lever som andra klassens medborgare, föraktade och hunsade, fördömda som ”kättare” och ”otrogna” av den wahhabitiska regimen.

Shiamuslimerna utgör ungefär tjugo procent av Saudiarabiens befolkning (tjugofem procent om man räknar ismailiterna och zayditerna) men har ingenting att säga till om. De räknas överhuvudtaget inte som saudier och saknar tillträde till militären och högre ämbeten. Saudiarabien är en wahhabitisk apartheidstat.

Wahhabismen grundades på 1700-talet av en fanatisk predikant vid namn Muhammed ibn Abd al-Wahhab. Han påstod helt fräckt att han var den ende rätte uttolkaren av religionen och att alla andra muslimer egentligen var ”avgudadyrkare”. Han ingick en pakt med rövarhövdingen Ibn Saud och tillsammans utropade de ”jihad” eller heligt krig mot alla andra muslimer, både sunniter och shiiter, på halvön.

Efter många blodiga strider med trupper lojala med det ottomanska väldet och massakrer av muslimer kunde Saudiarabien år 1932, med hjälp av det brittiska imperiet, bilda sitt kungadöme i vilket wahhabismen upphöjdes till statsreligion. Landet uppkallades efter familjen Saud.

Alltsedan wahhabismens uppkomst har shiamuslimerna på halvön fått utstå ett ohyggligt lidande och det är näst intill ett mirakel att de fortfarande existerar. Regimens präster uppmanar helt öppet till förföljelse, diskriminering och till och med fysisk utplåning av shiamuslimerna. Detta trots att shiamuslimerna alltså funnits längre på halvön än wahhabiterna som dök upp först på 1700-talet.

Det ligger en grym ironi i att oljeinkomsterna som den saudiska diktaturen använder för att sprida den wahhabitiska ideologin över hela världen till stor del kommer från just de östra provinserna som bebos av shiamuslimer. Där finns den stora oljeterminalen Ras Tanoura och Ghawar, som uppges vara världens största fält. Regimen förbjuder shiamuslimer att bygga moskéer samtidigt som den bygger wahhabitiska moskéer i andra länder, däribland Sverige.

Prästerna har förbjudit demonstrationer och hotat olydiga med korsfästelse (!). Men den vrede som har pyrt under alla år av förtryck går inte att hålla igen. Den 8 juli grep regimen en av de mest betydande oppositionsledarna, Sheikh Nimr al-Nimr, en karismatisk shiapräst som vågat ifrågasätta diktaturen och kräva demokratiska val.

Han sårades vid ett bakhåll av saudiska säkerhetsstyrkor. Bilder på honom liggande blödande i baksätet på en polisbil har cirkulerat på nätet. Men hans tillstånd är okänt. Han har arresterats förut och även torterats. Han är oerhört populär bland ungdomar som längtar efter mer frihet och ett slut på religiös apartheid.

Efter gripandet har gatorna i städer som Qatif, Sehat och Awamiyya formligen svämmat över av demonstranter som krävt regimens fall. Men i svenska medier har man inte fått höra ett ord om detta. Det har varit helt knäpptyst.

Den saudiska regimen är nära allierad med USA-imperiet. Förra året köpte till exempel Saudiarabien 84 amerikanska stridsflygplan av modellen F-15SA. Saudiarabien säljer olja till USA, och regimen skyddas i utbyte. Det finns en betydande amerikansk militär närvaro i landet.

Denna relation skakades men förändrades inte i grunden trots att 15 av de 19 flygplanskaparna den 11 september var saudier och både kungafamiljen och det saudiska religiösa etablissemanget var insyltade i finansieringen och planeringen av terrorattacken.

Mohamed Omar