Journalisternas roll i internetvärlden

jul022009

Skrivet av Anne Edelstam

Debatt

Anne EdelstamVad har journalisterna för framtid i denna cybervärld? Kan vem som helst publicera vad som

Helst på webben? Vad betyder detta för demokratin?

Flera frågor ställs inför den osäkra kristid vi lever i: det är dags för en viss självgranskning. Kriser för även med sig något gott och det är kreativitet. När allt tycks rasa samman, gäller det att ha framtidstro och att hitta på nya sätt som är mera aktuella och som kan ta över där de gamla felar. Eller som Albert Einstein sa "det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka".

Världen har minskat tack vare Internet och det är idag näst intill omöjligt - eller i alla fall mycket svårare - att stänga gränserna. Detta gör inte förtryckarstater mera demokratiska, men det gör att de inte kan agera utan att få världens ögon på sig.

Invånarna - med hjälp av mobiltelefoner och Internet - kan i viss mån informera allmänheten när journalisterna förbjuds att göra sitt jobb. Men en journalists jobb innebär - i all ödmjukhet - lite mer än så. Faktabeskrivning är en sak. Analys, djupgående efterforskningar och kontakter är en annan. För det krävs tid och envishet. Utan det blir informationen enbart ytlig beskrivning av fakta och inget mer än "vetenskaplig kommersialism".

Det innebär även att det är öppet för allehanda korruption som ingen har tid att forska i. Med färre korrespondenter, mindre jobb för journalisterna för de få tidningar som lever kvar, är vägen inte lång heller till självcensur. Desto färre tidningar som cirkulerar i ett land, desto värre är korruptionen. Efter att ha levt under många år i ett land med diktatur och censur, har jag kunnat konstatera att mediakontrollen är ett av de mest effektiva sätten att hålla befolkningen i schack. Media anses ju vara den fjärde pelaren i demokratin. Men utan pressen, vad blir det då av vår demokrati, kanske bara ett fint ord till slut? Pressen agerar som ett larmsystem för att hålla ett öga på makthavarna och på andra missbruk och olagligheter. Företag, kriminella organisationer, överheter har avslöjats via media. Men detta kräver gedigna reportrar som har tid att forska, kolla fakta och bygga upp nätverk av informatörer.

Nedskärningen av utrikeskorrespondenter isolerar dessutom gemene man nu när våra ekonomiska- och säkerhetsintressen är beroende av resten av världen. Internet gör det möjligt att läsa utrikesnyheter på BBC, CNN eller andra internationella hemsidor men, vem tar sig besväret att göra det och hur många svenskar är så bra på språk egentligen?

Innan vi ger oss på att försöka exportera våra demokratiska värderingar bör vi kanske sopa framför vår egen dörr och söka efter svaret till ett verkligt hot: nämligen slutet på samhället som vi har upplevt det i väst hitintills och början till något vi ännu inte behärskar och som inte nödvändigtvis är bättre. Internet och datorer är trots allt ändå bara redskap - som visserligen gör livet enklare och som för oss samman - men det är ändå bara ett redskap. Kunskap är nyckeln till framgång och till demokrati och kunskap kräver tålamod och arbete. De länder där kvinnorna, pressen och oppositionen är mest förtryckta är de länder där demokratin och där den sociala och kulturella utvecklingen är sämst.

Den bästa garantin för pressfriheten är journalisternas kunskaper och engagemang. Dessa eldsjälar behövs för demokratins överlevnad. Varken Internet eller något annat redskap kan ersätta det. Kommer papperstidningarna att försvinna och webben ta över, måste chefsredaktörerna hitta ett nytt sätt att avlöna sina journalister på så att vi även fortsättningsvis har en granskande journalistkår. Annars är vår demokrati verkligen illa ute!

"Att låtsas som om ett problem inte existerar är det bästa sättet att trilla dit" (Alain Rey).

Anne Edelstam