Lars-Göran Söderberg är död

aug152012

Skrivet av Henry Meyer

Debatt

Lars-Göran Söderberg

Tidningen Kulturens medarbetare – författaren, kritikern och skribenten – Lars-Göran Söderberg har avlidit. Vi vill tacka honom för att han ville vara här, bland oss och vi tackar honom också för allt det han gav oss på redaktionen och till tidningens läsare. Vi kommer aldrig att glömma honom. Dödsrunan är skriven av en nära vän till Lasse, Henry Meyer.
Redaktionen

 Gymnasieläraren, författaren, kulturjournalisten Lars-Göran Söderberg, Härnösand, har avlidit, 57 år gammal. Han efterlämnar dottern Frida och sonen Samuel med familjer, sönerna Anders och John, modern Anna-Lisa samt syskonen Sven-Gunnar, Jan-Erik och Ingela med familjer.

Jag och min fru Cannie lärde känna Lasse för fyrtio år sen. Han var en mellanölsdrickande tonåring som hjälpte oss att skriva en ungdomspjäs. Vi trodde vi hade läst en del av världslitteraturens klassiker men jämfört med Lasse var vi obildade. Han hade läst allt. Det blev nattliga samtal om filosofi och bibeln, inte alltid helt odramatiska. Lasse hade en laddning som kunde skapa problem. Skolan hade ingen möjlighet att ta hand om hans begåvning. Han gick ut nian utan betyg, fick jobb som charkuteriarbetare, bodde med sin hund Sessan i en stuga på vår tomt i flera år. Hans brinnande intresse för Nordamerikas indianer och Jack Londons vildmarksberättelser tog honom till Kanada. Han kom hem, började själv skriva – om sina möten med indianer som krossats av den moderna västerländska livsstilen. Och så drabbades han av den stora kärleken. Anne. De flyttade upp till torpet i skogarna ovanför Docksta. Och Frida kom, och ytterligare tre barn, Samuel, Anders och John. Lasse utbildade sig till trädgårdsmästare, engagerade sig i det norrländska författar- och kulturlivet.

Parallellt med hårt arbete i skogar och trädgårdar, biodling, inhopp som kock och servitör på pensionat Körningsgården skrev han litteraturartiklar för Tidningen Kulturen och Tidningen Ångermanland. Översatte en räcka norska jakt-och vildmarksromaner, publicerade dikter och noveller och en pjäs för radioteatern och småningom också en roman, Polarmässa.

I fyrtioårsåldern med fyra barn skaffade sig Lasse och Anne akademiska utbildningar. Lasse blev gymnasielärare i filosofi och litteratur, Anne psykolog.

Och flytt till Härnösand och lyckligt familjeliv i patriciervåning och för Lasse lärartjänst på Nordviks jordbruksgymnasium, där hans starka engagemang och mentorskap bidrog till att han av eleverna röstades fram som Årets lärare.

Men äktenskapet tog slut och Lasse måste bygga upp ett nytt liv. Han köpte en gård på Långslätten och snart hade han grisar, höns, kor och hästar som betade utanför köksfönstret och en perfekt anlagd köksträdgård. Gården blev under de korta månader Lasse hade kvar att leva en mötesplats för barn, barnbarn och vänner.

Lasse var i sin storslagenhet, breda begåvning och kompetens men också med sin stora sårbarhet och känslighet, en av de mest kompletta människor jag mött.

Henry Meyer