Maskulint på kvinnodagen

mar142012

Skrivet av Jakob Anckarsvärd

Konst

Lucky Guys © Árni Gudmundsson och Cristian Rieloff 2012Under en gallerirunda på internationella kvinnodagen hittade jag ingen utställning av någon kvinnlig konstnär. För den som vill veta hur det var ställt med den kvinnliga representationen på gallerierna just denna dag, kan jag berätta att den upplevdes som riktigt skral. Helt säkert en paradoxal slump, men Guerilla Girls, en anonym grupp feminister som arbetar mot sexism inom konstvärlden, skulle nog se det litet annorlunda. På galleri Id:i på Söder i Stockholm hittade jag istället en utställning om maskulinitet, ”Stilleben 2012: A portrait of masculinity”, av Árni Gudmundsson och Cristian Rieloff. Dessa parhästar provocerar ofta med sina utställningar och räds inte att arbeta profant och ekivokt.

På Id:i visades objekt, videor och större fotografier. Det första verket som mötte en var Big Man, duplikat av konstnärerna som stränga gipsbyster på ett sammetsklätt podium. Estetiken talade här maktens språk och man tänkte tveklöst på kommunismens diktatorer. Det fanns inget behagfullt eller intagande i ansiktena och den svarta sammeten ingöt respekt för att inte säga fruktan inför personerna. Det intressanta var mustascherna som såg ut att vara äkta.

Betydelsen av mustaschen som maskulint attribut är oomtvistat. Den ger ofta ägaren pondus och tyngd. Dock var det just mustaschen som helt fråntog verket dess macho-udd då det framgick att de tillverkats med hjälp av kvinnligt könshår. Med utställningen ville konstnärerna slå hål på maskulina beteenden och attribut och istället göra dem lika genanta som de ofta är i verkligheten. Som manlig betraktare blev jag lätt generad inför Gudmundsson/Rieloffs humoristiska övertramp.

Videon som var minst ”plågsam” var också den bästa. Brunsttid hade, som alla verk på utställningen, konstnärerna själva i huvudrollen. Här hoppade de kraftfullt mot varandra med bröstkorgarna om och om igen. Enkelt men ack så träffande och deskriptivt om det så kallade maskulina beteendet. Ett av de större fotografierna föreställde konstnärerna i Rodins tänkarpose. Miljön de sitter i var som tagen ur filmen ”Wall Street”, det vill säga högt uppe i en skyskrapa i Manhattans finanskvarter.

Man vet inte vad männen tänker på men man känner tydligt igen deras kroppsspråk. Så sitter inte gärna en kvinna med samma vunna respekt. Mannens tystnad blir gåtfull, intresseväckande och utstålar integritet. Man förväntar sig stora tankar i görningen, förmodligen är det oerhört komplicerade gåtor som här får sina lösningar. En tyst kvinna förväntas inte tänka alls.

Det som avväpnade maskuliniteten och tänkarna denna gång, var att de satt iklädda endast kalsonger och kulörta strumpor. Konstnärer bjöd öppet på sina skavanker för att beskriva samhället och vardagens genusrelaterade besynnerligheter.

Gudmundssons/Rieloffs konst är aldrig långt ifrån det vulgära men tack vare polerad finish och professionalitet, tillsammans det stringenta konceptet, så hamnar konstnärerna självklart på rätt sida trots att de tänjer gränsen för vad som är politiskt korrekt. En gissning är att de vågar mer tillsammans och utmanar sig själva och sin publik mer som duo. Detta ironiserande maskulina porträtt var en utställning väl värt besöket – i synnerhet på internationella kvinnodagen.

Jakob Anckarsvärd

 Stilleben 2012: A portrait of masculinity pågick 24 februari-11 mars 2012