Essäer

Grid List

Klitoris har säkert bidragit till människoartens enastående framgångar att nära nog ha överbefolkat jordklotet, eftersom den säkrar kvinnans vilja till samlag. Ur artens synvinkel är det kvinnliga könsorganet, om inte en guds välsignelse, så i alla fall - ur evolutionärt perspektiv - ett resultat av naturens intelligens. Så vilka är egentligen bevekelsegrunderna för könsstympning? Tarja Salmi-Jacobson reder ut begreppen.

Den esoteriska visheten är det som förenar alla mystiska traditioner i Öst och Väst. Poeten och författaren Bo Gustavsson skriver om mystikern och målaren Ivan Aguélis esoteriska lära.

Tyskland förklarade Ryssland krig den första augusti 1914 och införde samma dag allmän mobilisering. Två dagar senare följde man upp med att samman med Österrike-Ungern också gå i krig mot Frankrike.

I dessa tider, med många inbördeskrig i världen, och en accelererande segregation i bl.a. Sverige, finns det anledning att ibland – och inte så sällan – försöka formulera rötterna till problemen. Det s.a.s. grundläggande dilemmat. Detta kan ju nu göras på en mängd olika sätt. Jag skall här pröva att göra det genom att ta upp förhållandet mellan individer och kollektiv med utgångspunkt i en tankefigur av det äldre slaget.

Kassandra ropar i natten i början av min pjäs ”Kroppens sista natt”. Hennes rop är genomträngande och fyller hela salongen, ja, en hel värld. Varför ropar hon? Är det ett varningsrop?

Linda Bönström om Bob Dylan en musikikon och en poet som har varit viktig för flera generationer.

Hollywood återanvänder succérecept som aldrig förr. Med anledning av Eli Roths nya, ännu inte släppta kannibalfilm "Green Inferno", är det på sin plats att bena ut hur kannibaler brukar representeras på film. När underhållning, pseudovetenskap och kolonialism kokas ihop, uppstår gärna en magstark mix på bekostnad av "den andre".

Det övernaturliga har alltid fascinerat människan. Självklart visar de sig även i konsthistorien, på varierande sätt i olika epoker, gärna ute på havet men även som spöksilhuetter i gamla fotografiporträtt. Den existentiella och psykologiska slagkraftigheten har dock varit mer eller mindre konstant ända in i samtiden.

När Igor promenerade vid sin hustrus sida på stranden av Genevesjön under deras hälsovistelse i den schweiziska byn Clarens vaknade vårens krafter så sakteliga. Allt som bidat sin tid och vakat i naturens koder var under uppvaknande. Det var ett mångfacetterat skådespel som pågick i det disiga morgonljuset. Sjöns vattenformationer belystes av den uppgående solen och skapade en regnbågsliknande färglyster där en lätt vind gjorde att spännvidden i speglingarna och vågornas mönster blev till ett imponerande upptåg. De virvelskiftande småvågor som deltog i den ytliga vattenleken var hämtade från underströmmarna och omformades till dansande figurer som i det glittrande solskenet korsades med vindens krusningar och skapade ytterligt komplicerade strukturer på den ljusblåa vattenytan. Pånyttfödelsen tog också form av uppvaknandet i den kringliggande naturen som denna morgon gjorde outplånliga intryck på Igor. Som de purpurblå frukter som startat sin begynnande existens i fruktträden som små knoppar av svällande löften om kommande liv och trädens lövknoppningar som var apterade bomber av potentiellt uppvaknande som hängts ut i grenarna för en framtida explosion.

Mest lästa essäer denna månad



Fler intressanta essäer

Nyheter

Grid List

Olika musikstilar, olika artister i Berwaldhallen.

För att förstå innebörden av det uttrycket gick jag och såg filmen ”Citizenfour” – invånare nummer fyra – i Paris. Det är dokumentären om sanningssägaren Edward Snowden. Filmen – utöver att ge en bild av bredden på det globala övervakningssystem vi är utsatta för – ledde till flera frågor. Frågor vi svenska medborgare bör ställa oss för det berör även oss samt är sammanlänkade med Julian Assange-affären.

Porträtt

Grid List

Om två år skulle Sture Linnér ha fyllt hundra år om han förunnats fler år i livet. Sveriges främste filhellen är likväl levande och aktuell med sina tankar om demokrati och kvinnors rättigheter. Med sina många böcker har han gjort mer än någon annan för att främja intresset för antiken i allmänhet och Grekland i synnerhet. Michael Economou minns ett samtal med honom från 2007, då Linnér var nittio år gammal.

Tomas Tranströmer har gått ur tiden. Mitt hjärta sörjer en av världens mest betydande poeter. När en poet dör blir världen fattigare. Hur många verkliga poeter kan mänskligheten visa under ett sekel? Tre, fyra? Nu har en bland dem förenats med det spröda. Till minnet av poetens bortgång följer här en essä om Tranströmer som vår Benny Holmberg publicerade för en månad sedan.

När vi lämnade Van Morrison senast hade han precis avslutat ett segertåg med kompbandet Caledonia Soul Orchestra.

I ett grådaskigt kök sitter en orörlig människa vid ett bord oavvänt närvarande, stirrande rakt fram, fastnaglad i egen livslogik. Självbildens yttre hos denna människa, som här så småningom exponeras genom dialog, röstläge, ackompanjerat av kroppsspråk och omgivande rumslighet, genererar idéer om en livsproblematik och om framtidstankar som lever i samma människas inre uttryckta genom dessa yttre signaler vilka impregneras av en dov stämning genererad och understödd av rummets väggar och ting, dagrar och skuggor. Denna människa är infattad i en tillvaro av smolkig gråton med repliker levererade i en ljudande ödslighet i existensen. Att all gestaltning av denna person berör utsattheten i de egna livsbetingelserna och rör det enkla vardagsvarat exponerat närmast i det banala som just med replikernas innehåll och ödsligt klingande enkelhet, stämmer av mot rummet, dess avskalade tillstånd, enkla inredning, oftast med ett fönster öppet mot fler verkligheter, kanske mot ett gråregn i en dyster kvällsverklighet, och i förlängningen ytterligare pågående vardaglighet hos grannen. Allt detta sammankopplat blir till den komplexa bild som flyter ihop till en livets gripande ton.

Är du lönsam lille vän är utnämnd till Sveriges mest kända målning, men vad hände egentligen med upphovsmakaren Peter Tillberg? Katinka Kant har åkt ned till Aix-en-Provence och hälsat på konstnärsparet Kerstin Schild-Tillberg och Peter Tillberg. En värld där begreppet ’tysta rum’ fått dubbel betydelse.

Tom Fjordefalk är en svensk skådespelare och regissör. Han har arbetat med olika former av teater sedan han var barn – Odin Teatret, Indien med dansen Kathakali i spetsen och sedan Teater Schahrazad och Tyst Teater; han har också arbetet med Riksteatern och flera andra teatrar, institutioner och grupper både i Sverige och utomlands. Vi känner varandra sedan många år tillbaka, så jag tyckte det var dags att träffa honom och ställa honom några frågor.

Mest lästa porträtt denna månad



Fler intressanta porträtt

Debatt & opinion

Grid List

Den franska sociologins berömda tes, att samhället är Gud, svävar efter 100 år åter över samhällsdiskussionen. I demokratins värld kommer förvirringen över mångfalden till uttryck i att nu finns det flera gudar där, medan den i sekler mångkulturella och mångreligiösa ryska civilisationen uppvisar viss förvirring när demokratin gör anspråk på att vara gudomlig. Västerlandet funderar över vilken Gud som kan vara den riktiga, Ryssland över vilken demokrati som kan vara mest passande.

Den 18 mars 2015 diskuterades i SRs program OBS ”Seinfeld”, under programrubriken ”För 25 år sedan hade TV-serien Seinfeld hade premiär. Vi följer TV-komedins resa fram till idag där en ny typ av komedi tagit plats. Vad säger humorns förändring om samhällets förändringar?”

Med tanke på Ryssland och medias nyhetsbevakning tycks vissa journalisters hjärnor, som hjärnan vanligtvis, mest drivas av snabba och intuitiva känsloprocesser som styrs av förutfattade meningar, snabba och givna slutsatser, svartvitt tänkande och av att handla (skriva) snabbt och primitivt per autopilot.

Intresset för jämförande mytologi var stor under andra hälften av artonhundratalet. Satya Datta diskuterar i denna essä studiet av indoeuropéernas mytologi.

Antisemitismen är åter på frammarsch i Europa. Dådet mot synagogan i Köpenhamn har fördömts av en hel värld. Judar känner sig idag hotade i Stockholm, Köpenhamn, Paris. Men vem blir egentligen antisemit?

Fulvio Leone, om det italienska språkets komplexa historia, om Verismos (en italiensk variant av den franska naturalismen), fader författaren Giovanni Verga och hans mästerverk "Familjen Malavoglia".

Jeanne Dielman 21 Quai  du Commerce 1080 Bruxelles

”Filmen är hutlöst tråkig, verkligen helt igenom sövande, och samtidigt vansinnigt radikal.” skriver Johan Klingborg om Jeanne Dielman, 21 Quai du Commerce, 1080 Bruxelles från 1975 efter att ha följt cinematekets Akerman-serie som pågick fram till slutet av september med syfte att hylla en av få kvinnliga regissörer som haft en given plats i den av män kraftigt dominerade filmhistorien.

“Att vänta på nästa bild, redan det är att känna att man existerar.” Så har Chantal Akerman beskrivit upplevelsen hon önskar åskådaren som ser hennes film Jeanne Dielman, 21 Quai du Commerce, 1080 Bruxelles från 1975. Filmen var en del av Cinematekets Akerman-serie som pågick fram till slutet av september. Jeanne Dielman, som den belgiska regissören färdigställde vid blott 25 års ålder, återfinns ständigt på topplistorna över världens bästa filmer, och Akerman är en av få kvinnliga regissörer med en given plats i den av män kraftigt dominerade filmhistorien.
Filmens premiss är lika enkel som den är avskräckande: I tre dagar – omvandlat till tre timmar och 21 minuters filmtid – får vi följa Jeanne (Delphine Seyrig) när hon utför sina hushållssysslor och allehanda vardagsbestyr, från att laga middag åt sonen till att besöka kvartersbageriet.

Öyvind Fahlström

Det finns flera svenska kulturella aktörer som fått minst lika mycket uppmärksamhet internationellt som hemma i Sverige, och dit kan man räkna konstnären Öyvind Fahlström. Man kan leta efter gemensamma tecken hos dessa konstnärer, stildrag etcetera som går hem bättre i andra kulturer, men som vi på något sätt är blinda för i Sverige, men troligast är att det skiftar med tiden. Att influeras av och passa in i sin omgivning är inget givet, men man väljer sina inflytanden och referenspunkter, och därmed sin stad och sin kontext.

Öyvind Fahlström använde sig av, och experimenterade med, flera olika tekniker och stilar. Hans bildvärld uppstod ur en politiskt stark ideologi (han var Marxist) och den inställningen att konst ska, och faktiskt kan, förändra samhället. Han insöp världspolitiken på ett personligt plan, identifierade sig med den omgivande samtiden.
Denna konstnärs scen var världen, och hans språk utvecklades till att bli ett teckenspråk med vilket han ville förklara denna värld. Kanske är det först då man utvecklar ett sådant språk som man kan kommunicera över de nationella gränserna. Fahlströms bildspråk influerades förvisso av den samtida konstscenen i New York, men hade även en surrealistisk dragning som snarare påminner om Duchamp och mer esoteriska, europeiska bildvärldar, och man lockas att betrakta hans internationalitet, hans gränsöverskridande som mer av ett estetiskt slag.
Fahlström levde i en tid då akademismen var jämförelsevis svag, och därför var möjligheterna till lekfullt sökande över gränser större.
Han försvarade bland annat serien som konstform, en teknik vars influenser är tydliga i hans målningar, men ständigt återkommande politiska teman gjorde även att han kritiserades för att ägna sig åt propaganda eller plakatkonst.

Barbro Westlings avhandling Lars Norén, dramatikern, utgiven på bokförlaget Arena 2014, fyller ett tomrum då den behandlar förutsättningarna för Lars Noréns dramatik, menar skribenten

Allt sedan premiären av Fursteslickaren på Dramaten 1973 har Lars Norén varit rubrikernas man. ”Lägg ner pjäsen så fort som möjligt!” skrev Aftonbladets Allan Fagerström, ”Årets sämsta pjäs” var rubriken på Per Olov Enquists recension i Expressen och de andra huvudstadstidningar föll in i kören. Ändå var denna första kritikerstorm en andeviskning mot den som skulle utbryta år 2000 kring pjäsen Sju Tre, där Tony Olsson, Carl Thunberg och Mats Nilsson fritt fick uttala rasistiska åsikter och lägga fram sitt nynazistiska credo. De brutala polismorden i Malexander skulle länge kasta en slagskugga över Lars Norén och producenten Isa Stenberg. ”Brottslig naivitet” skrev bland annat Gunder Andersson i Aftonbladet.

Däremellan fanns en tid av oavbrutna framgångar, Lars Norén betraktas tillsammans med Jon Fosse som Skandinaviens mest betydelsefulla dramatiker, skaparen av moderna klassiker som Natten är dagens mor, Höst och vinter och Personkrets 3:1 för att nämna några. Spaltmil har skrivits om Lars Norén, både som privatperson, författare och provokatör, själv förefaller han att trivas i rampljuset och har lyckats ta sig igenom samtliga mediadrev helskinnad.

Men mycket lite har skrivits om förutsättningarna för Lars Noréns dramatik. Här fyller Barbro Westlings avhandling Lars Norén, dramatikern (utgiven på bokförlaget Arena 2014) ett tomrum. Lars Norén hade en stark ställning som avantgardistisk poet när han 1978 beslöt sig för att enbart skriva dramatik. Fiaskot med Fursteslickaren medförde att Lars Norén under flera år slipade och finkalibrerade sina instrument, bland annat genom att skriva pjäser i olika genrer och för olika medier. Han fick ett genombrott 1980 när Björn Melander iscensatte Modet att döda för tv med skådespelarna Percy Brandt, Lars Green och Marika Lindström. Samma år inledde han ett fruktbart samarbete med Suzanne Osten och Unga Klara som skulle resultera i epokgörande föreställningar som En fruktansvärd lycka och Underjordens leende.

Mest engagerande debatten denna månad